Morsdag

I'm not feeling it. Istället så känner jag mig tagen för given, ouppskattad, ledsen, oförstådd, ensam och frustrerad. Det är som att människor förväntar sig att jag bara ska orka allt, fixa allt, ha pejl på allt och alla har tyckanden om mig om hur jag gör det och dom har känslor JAG ska visa hänsyn till men mina känslor körs över och inte en jävel tänker steget längre att mina känslor blir berörda såpass att jag blir upprörd för jag är ju jämt så stark?! Ja jag är det för jag måste. Men fan jag har känslor jag med!! Somnade bra jävla ledsen i går och vaknade lika ledsen idag. 

Everleigh är jätte förkyld stackarn. Och jag har haft ont större delen av natten. Nathan sov som en stock han. Det ända jag har kvar idag är att diska och duscha, packa mitt smink, smycken, hudvård. Sedan är vi klara. Om jag längtar till Sthlm efter dessa piss dagar? Ja. 



Så var det dags igen
Fick nyss förklaringen till varför jag har tagit åt mig av saker och visat mer känslor och blivit mer upprörd på sista tiden. Varför jag har haft ont i magen och svanken och skiftat ingenjörer allmänt. PMS. Tant röd kom för typ 20 min sedan. Tack o lov en vecka innan dopet!

Nathan i morse ❤️
Dagen innan ner resa
Städat, plockat och packat mina och blues kläder. Det har inte varit lätt då en liten vaknade enormt mammig. Ska vara i famnen med ena handen vid halsen pillades i mitt hår. Om jag satte ner honom markerade han och vart jätte ledsen och så säger han mamma mamma maaammmma med darrande läpp. Fick slänga i mig middagen idag. Kan knappt förstå att snart är jag i Stockholm igen efter 2,5 månader. Aldrig varit i från Sthlm så länge. Och efter det blir det ännu längre. Jag kan heller inte förstå att om en vecka så döper vi vår minsta bebis. Hoppas att dopklänningen passar! 

Det ska iaf bli jätte kul att komma upp fast mormor inte kommer med pga hälsoskäl :(. Ska försöka träffa så många som vill och ha en liten mini semester.